Hejsan!

Ny vecka nya möjligheter! Nja är jag så posetiv? Mycket skapar kaos i livet....
Jobbar som vanligt och det går fortfarande magsjuka hos oss. Har vädjat till föräldrar om att hålla barnen hemma om det går i familjen...Är föräldrarna sjuka så kommer ju ändå barnen, föräldrar smittar i samma stund de går innanför dörren och barnen bär då ev smittan. Inte trevligt...Det är ju inte det att vi inte förstår att föräldrar gärna lämnar barnen och är sjuka själva, de får de gärna vara om det inte är magsjuka de har! Vi får ju aldrig stopp på det då.
Imorgon är det zumba time! Önskade att det vore min favorit som höll i den, men det är det inte och zumban känns bara konstig, men det är skönt att röra på sig!
Nya f-läraren har inte skärpt ihop sig, utan verkar bara bli värre och värre....Åh finns så mycket jag skulle vilja skriva, men kan inte!
Om vi säger så här : Hur beter du dig på ett nytt jobb? Jag kan berätta att om jag kommer som ny, då vill jag ha information, vad jobbar ni med? Vilka mål har ni? Hur gör ni för att nå dem? Osv jag lyssnar in och tillför om jag har något, kommer med ideer, som kan vara bra eller oxå passar det inte just nu, men jag är lyhörd. Det är så jag agerar när jag kommer som ny. Jag glider inte in och struntar i allt jobb mina "nya" kollegor gjort. Låter inte bli att följa regler som satts upp. För vad händer då? Jo jag förvirrar barnen, och det finns många barn idag ( Har alltid gjort ) som behöver tydlighet och klara enkla regler. Ruckar man på de blir barnen förvirrade. Som våra småttingar, vi hade vart på utflykt ätit lunch ute, kom till förskolan och åt mellis, alla barnen tänkte gå och sova för de trodde vi åt lunch när vi kom tillbaka, och efter lunch sover man. Det blev helt fel för dem. Nu är det ingenting jämfört med hur det kan vara för större barn, och det är större barn det handlar om nu. För vad händer dem då? Jo de blir en sk stökig barngrupp ( ett ord jag inte tycker om ) Som planlöst springer omkring utan att kunna hitta på något! För de får ingen hjälp, vad gör då pedagogerna? Ingenting, skriker sluta....Vi måste ju vara psykiskt och fysiskt närvarande hela tiden! Lyhörda för vad barnen tycker är kul och hjälpa dem att starta upp något, sen kan vi dra oss ur om vi märker att vi inte längre behövs.. Men att inte agera eller reagera är inte ok! I mina ögon är det lathet, att inte orka bry sig, speciellt när man inte har svar på varför? Man ska alltid ha ett syfte för det man gör, och har man inte det så ska man fundera flera gånger på varför man gör och tillåter vissa saker. Ja det är min åsikt, och jag har väl inte alltid rätt i saker som jag gör. Men det är MIN åsikt.
Nä ska väl sluta babbla om det, men det är skönt att skriva av sig lite.
Hörs!