Det är verkligen kaos på mitt jobb just nu...Personer som mår dåligt och inte vill gå till sitt jobb, det har verkligen spårat ur. Det är svårt att vara personen brevid, det sägs saker i förtroende och det är så svårt att låtssas om som man inte vet något. Allra helst vill jag bara ta ledningen och säga vad jag tycker....Men skulle aldrig, aldrig svika mina vänners förtroende...Fast jag har god lust just nu. Jobbigt att veta att de mår dåligt, och att det gått så långt! Det värsta är att ledningen vet vad problemet är, men ändå har inget gjorts, nu börjar man ta tag i saker och ting, men jag är rädd för att det är försent. Men hoppas naturligtvis det ska bli bättre med tiden. Tror att vi lär oss ett och annat pga denna situation, jag hoppas det. Man kanske ha lärt sig att inte vänta så här länge, utan redan från början ta saker på allvar. Nu har vi fått berätta en och en hur vi upplever situationen, om det gjorts på engång kanske vi sluppit det här! Jag står min kollegor nära och finns för dem till 100% Det vet de, och framför allt vet det de nu. För det har de märkt.
Jag tänker mig in i deras situation, tänk om det drabbade mig? Jag är inte en lika stark person som den ena av mina kollegor, jag skulle väl bara ge mig...Hon står på sig, har fått nog, tänker inte ge sig! Jag beundrar henne, mycket! Men hon tänker inte acceptera att bli sparkad på, utan slåss för sina rättigheter, och för sin egen skull. Annars kommer inte detta att upphöra, kommer bara drabba någon annan. Och den personen kanske inte klarar att slåss för sig. Det vore hemskt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar