Hmm, denna var svår. Ögonblicken när mina barn föddes? Ögonblicket jag och min älskling gifte oss? Jag har en massa ögonblick att berätta om, både roliga och sorgliga.
Jag väljer ett jobbigt och sorgligt....
Jag står i affären och pratar med en bekant, min mobil ringer...
"Jag måste svara", säger jag. ( Känner inte igen nummret. )
"Hallå?"
"Hej, jag ringer från Djurkliniken"
"Jaaaa, hej..." ( Tänker: oh nej katten! )
"Har du en katt?"
"Jaa" ( Tänker: Oh nej han är död! )
"Heter han Z...?"
"Jaaa" ( Tänker: Fan, han är död..)
"Har han grått halsband?"
"Ja" ( Tänker: Börja inte gråta nu )
" Okej, då har jag en tråkig sak att berätta för dig, han är överkörd och klarade sig inte. Jag är ledssen..."
" Min bebis, jag förstod att du skulle säga något sådant..Men hur kom han dit?
" De som körde på honom tog med sig han direkt hit, men det var försent..."
Sen prata vi lite om hur trevliga människor det finns som faktiskt gör sådana saker, fast det enligt många "bara" var en katt. Hon fråga hur jag mår och om jag vill se honom. Det vill jag inte, för jag vill minnas när han skuttade ut på morgonen och var hel och fin. Det var tur att vi id-märkt honom för det var så hon fick tag på mig. Annars hade vi inget vetat. Och det är värre det! Nästa sak jag tänker på är hur jag ska säga det till barnen....
Hon säger att jag får ringa och prata om jag behöver, och om det är något jag undrar över. Väldigt trevlig tjej. Och hon hade inte bråttom utan tog sig tid att prata.
Ja fy det var inget roligt ögonblick...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar