Många minnen har man, både roliga och mindre roliga! Men ett favorit minne är när mina barn föddes. vi börjar med Lillan!
Detta utspelar sig 15 sept-16 sept 1994
Vaknar på morgonen, har lite ont i äggstockarna, viftar bort det, jag har ju några dagar kvar. Ska inte föda förrens den 20 sept. Har tid hos barnmorskan. Går dit, talar om att jag har lite ont. Tyvärr kan hon inte säga om det är dags, barnet i magen är fixerad men ändå ruckbart...Jaha går hem då. Försöker koppla av, men känner ändå på mig att det är något på G...Ringer älskling som får komma hem från jobbet. Kommer ihåg att jag går på toa, slemproppen lossnar. Får mer ont. Ligger i soffan och tittar på rederiet, får mer ont. Ringer och förvarnar älsklings bror som ska köra oss till BB. Ringer sjukhuset, får rådet att vänta tills det blir olidligt, ska ju ändå inte ha någon smärtlindring. När klockan närmar sig 01 vill jag åka, bror hämtar oss. Skrivs in och får lavemang. Byter om till den snygga sjukhus skjortan och bäddar ner mig i sängen. Får lustgas och personalen visar hur man höjer om det behövs. Syrgasen gör mig hög och jag flyger bort i en härlig dimma. Hör älskling långt bort...Kanske vi ska ringa på klockan? Varför? jo du e alldeles röd i ansiktet. Personalen kommer, det visar sig att jag krystar, men det får jag inte. Måste ta bort lustgasen...Fasiken...Direkt när personalen går ut tar jag den igen! HA! Sen börjar krystvärkarna och jag tycker smärtan försvinner, krystar några gånger och plopp, där är hon! Glädje och lycka och evig kärlek! <3
Så till Lillen!
Detta utspelar sig 9-10 april 1998
Känner ingenting på hela dagen, men vid 17 tiden släpper slemproppen, och med den första graviditeten i minnet, ringer jag mannen som får komma hem, mormor får komma och hämta Lillan. Händer absolut ingenting mer på hela kvällen..Jag har svårt att sova , men somnar så småningom. Vaknar med ett ryck kl 06 på morgonen efter, blod i hela sängen! Panik! Ringer sjukhuset som ber mig komma in. Åker in. Ingen fara, lite fostervatten bara, men vet inte riktigt varför. Läggs med CTG för att mäta hjärtljuden. Det är ok. De ber mig gå i korridoren för att få i gång värkarna, har lite värkar men de gör inte ens ont...Läggs med CTG igen, hjärtljuden sjunker och går upp igen, men det tar lite för lång tid innan de går upp. Läkare kommer och undersöker, men det känns normalt men jag är bara öppen 3 cm. Vi fortsätter gå. Nu börjar de tycka att det tar för lång tid, läkaren vill sätta elektroder på bebis, men det fastnar inte, då vill de ta ultraljud, ser då att navelsträngen sitter för Lillen kan inte ta sig neråt, det ser ochså ut som han har navelsträngen runt armen och framför huvudet. Dessutom kommer han med aniktet först i stället för huvudet. Det bestäms för ett akut kejsarsnitt! Spräcker fostervattenshinnan, och då får jag värkar!!!! Det gör riktigt ont! Det kommer en narkos läkare som ska lägga epidural, körs till operation och narkosläkaren ber mig säga personnummret, han tycker jag är så tyst...Lägger epiduralen, jag känner ingenting, sen börjar det. Ser hur mina ben lyfts upp men jag känner de inte. Scary! Efter 5 min tar de ut bebisen som visar sig vara Lillen! Jag till uppvak älskling och Lillen får jag träffa tre timmar senare! Lycka, glädje och evig kärlek där med! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar